Då var det dags för mig att skriva mitt första riktiga inlägg här på bloggen, ska bli intressant att se vilka vägar mina tankar går denna gången och vart detta slutar upp.
Dagen är i stort sett redan planerad så något nämnvärt kanske vore att dra upp vad som är planerat, inte illa Daniel, inte illa. Så jag tänkte att här slänger jag in en liten kort lista på allt som dagen kommer ha att erbjuda lilla mig;
- Stiga upp vid 09.00 för att gå ner till Försäkringskassan
- Införskaffa diverse tillbehör inför morgondagen med Sissi och Sabina
- Möta upp Farmor i Uddevalla för att sedan åka till Kilane där jag ska utföra en del arbete åt henne, ungefär lika roligt som att kratta en grusgång utan kratta :O
- Spendera natten i Kilane helt ensammen, tummen upp för det xD
Visst, detta kanske inte låter som en vidare rockig dag, men ingenting blir bättre än vad man gör det till så jag får helt enkelt fylla mellanrummen med diverse tokigheter och se vad det kan bli utav detta till slut iaf. Förhoppningsvis, iaf om jag känner mig rätt, så kommer ett antal galna idéer fara upp igenom min hjärnlob och ställa till ett litet kaos i min hjärna. Ungefär som när tre gulögda nekrofiler besöker ett bårhus för att få utlopp för sina lustar.
Sen måste jag bara ta tillfället i akt att skriva av mig angående natten till igår. Fick veta lite saker som verkligen gjorde mig orolig att jag skulle förlora något utav det bästa som har hänt mig under den senaste tiden, dock visade de sig att det kom mycket positivt ur denna erfarenhet. Jag fick b.la veta mer om vad denna person tycker om mig, hur hon ser på oss och att vi faktiskt inte kan gräla med varandra utan i alla väder får varandra att skratta och vänder på steken ihop.
Jag är verkligen glad att det som skedde har skett, visst låter det konstigt men så är det. Kvällen gav mig ett mål att kämpa mot och det är ett mål som jag verkligen inte kommer ge upp i första taget. Kan låta konstigt att jag känner såpass starkt som jag gör för en person jag bara kännt i drygt en månad, vet inte om jag ens vågar föreställa mig hur viktig denna person kommer vara för mig i framtiden om det fortsätter i denna riktningen.
Baby, jag hoppas du insett nu vilket intryck du gjort på mig och hur du verkligen kan få mig att må bra i alla väder. Du anar inte hur jag skäms över det som hände igår, hur löjlig jag kände mig inför dig. Men jag vet innerst inne att om jag bara kämpar för att nå mitt mål och visar att det vi diskuterade är något värt att satsa på så kommer allting att lösa sig till slut.
Nu får det vara nog tjatat om det iaf, vill ju inte verka jobbig, men en blogg är ju trots allt en typ av dagbok så klandra mig inte era muppskallar! :) Nu börjar det nog bli dags för mig att sakta men säkert krypa ner under det varma täcket, avnjuta en tråkig film man kan somna till och bara hoppas jag har energi nog när jag vaknar till att fullfölja dagens agenda.
Att avsluta detta inlägg med en dikt vore ju inte helt fel, så nu kör vi;
Poesi för pantade burkar
“Du är så speciell och lagom mängd av knas,
du tar hand om mig, ser till att ge mig mat.
Jag vet att du bryr dig, tycker jag är knäpp,
för om du fryser, värmer jag med mitt fett.
Det är kanske inte mycket, men det räcker till,
du vet ju vad jag tycker, du vet så väl vad jag vill.
Så jag hoppas att du inser, jag vill ge dig mitt allt,
så du kan få mina linser och få ligga i min famn.
Tills den dagen då vår herre kommer fram och säger hej,
kommer jag söka min värme i närheten av dig.”
- Daniel Ekeroth, 2008-08-01
Oj oj oj, det blev ju sannerligen storslagen poesi på hög nivå så nu drar jag iväg och firar min gigantiska come-back med buller och bång genom att snarka högt och tänka på en väldigt speciell och värdefull pompiis <3